Styrmedelsutredningen, ETS2 och svensk matproduktion i fokus

Varför Styrmedelsutredningen skapar oro i svenskt lantbruk

Regeringens styrmedelsutredning skulle ge tydliga besked om hur Sverige ska klara både klimatmålen och den långsiktiga livsmedelsförsörjningen. I praktiken har den i stället lämnat många lantbrukare med fler frågor än svar. När jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner föreslås omfattas av EU:s nya utsläppshandelssystem ETS2, utan en fullt ut klarlagd och långsiktig kompensation, riskerar kostnadsökningar att urholka svensk konkurrenskraft.

Detta sker samtidigt som planen är att den svenska matproduktionen ska växa, beredskapen ska stärkas och näringen ska fortsätta sin pågående omställning mot fossilfria drivmedel. Kombinationen av osäkra styrmedel, snabbt förändrade spelregler och redan pressad lönsamhet gör att många inom lantbruket efterfrågar förutsägbarhet, långsiktiga villkor och tydliga politiska prioriteringar.

På webbplatsen lobibsweden.com går det att följa hur näringsliv, organisationer och beslutsfattare kommunicerar kring liknande frågor genom pressmeddelanden, analyser och nyhetsflöden. I denna text används styrmedelsutredningen och Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) kritik som utgångspunkt för att beskriva vad som står på spel, vilka lösningar som lyfts fram och hur olika aktörer försöker påverka utvecklingen.

ETS2 och dieseln: kärnfrågan för många lantbrukare

Vad innebär ETS2 för jord- och skogsbruk?

EU:s utsläppshandelssystem ETS2 är utformat för att sätta ett pris på koldioxidutsläpp från bland annat bränslen som används av hushåll och vissa företag. Grundidén är att göra det dyrare att släppa ut koldioxid och därigenom driva på en omställning mot mer klimatvänliga alternativ. När lantbrukets arbetsmaskiner förs in i samma system får det dock särskilda konsekvenser, eftersom det i dag saknas fullt fungerande alternativ till diesel för många typer av lantbruksmaskiner.

Traktorer, skördetröskor, skogsmaskiner och andra tunga arbetsmaskiner behöver kunna användas under långa, intensiva perioder, ofta dygnet runt och långt från elnät eller annan infrastruktur. För en större gård kan bränslekostnaden redan nu vara en av de tyngsta utgiftsposterna. En snabb och kraftig kostnadsökning genom ETS2, utan parallella stöd, riskerar att försvaga lönsamheten till den grad att investeringar i både teknik och hållbarhet skjuts på framtiden eller inte blir av.

Styrmedelsutredningen slår själv fast att jordbrukssektorn är särskilt utsatt och att konkurrenskraften för svenskt lantbruk kan försämras om inte kompletterande åtgärder införs. Det är mot den bakgrunden LRF starkt markerar att förslaget om att inkludera lantbruksmaskiner i ETS2 måste dras tillbaka om inte kompensationen blir tillräcklig, långsiktig och tydlig.

Dieselskatteåterbetalningen – varför räcker inte en förlängning?

En förlängning av den svenska dieselskatteåterbetalningen för jord- och skogsbruk ses av många lantbrukare som nödvändig på kort sikt. Den lindrar de omedelbara effekterna av ökade bränslepriser och har redan varit ett etablerat styrmedel. LRF välkomnar därför besked om förlängning, men framhåller samtidigt att problemet inte är löst för framtiden.

Skälet är att dieselskatteåterbetalningen till sin natur är ett tidsbegränsat system som kan ändras vid varje budgetförhandling. För ett företag som planerar investeringar i exempelvis nya traktorer, lagringskapacitet, energieffektivisering, solceller eller biogas innebär det en hög osäkerhet. Om stödet minskar eller försvinner i ett läge där ETS2 trätt i kraft, riskerar kalkylerna att slås sönder.

För att en lantbrukare ska våga binda kapital i ny teknik krävs inte bara dagens besked, utan även rimliga antaganden om vad som gäller fem, tio eller femton år framåt. Utan den förutsägbarheten riskerar Sverige att hamna på efterkälken både i konkurrenskraft och i klimatarbetet.

LRF:s kritik: risk för minskad matproduktion och osäker beredskap

”Högre kostnader och otydliga besked är en farlig kombination”

LRF:s förbundsordförande Palle Borgström uttrycker oro för att styrmedelsutredningen inte ger den genomarbetade kompensationsmodell som tidigare aviserats politiskt. Budskapet är tydligt: utan en fungerande kompensation för de extra kostnader som ETS2 innebär för lantbruket kan svensk matproduktion minska, gårdar läggas ned och verksamheter flytta utomlands.

Detta är inte enbart en ekonomisk fråga för enskilda företag. När den inhemska produktionen minskar ökar landets importberoende. Sårbarheten i kris eller vid störningar i de internationella leveranskedjorna kan då öka betydligt. Under senare år har händelser som pandemin, geopolitiska konflikter och kraftigt stigande insatspriser gjort att livsmedelsberedskap och självförsörjning hamnat högt på den politiska dagordningen.

När styrmedel påverkar lantbrukets produktionsförutsättningar hamnar därmed också totalförsvaret och samhällets krisberedskap i fokus. Ett långsiktigt robust livsmedelssystem behöver både miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Om styrmedel ensidigt driver upp kostnaderna utan motsvarande möjligheter till intäkter eller kompensation, riskerar förtroendet för politiken att minska.

Hur påverkas olika typer av lantbruk?

Konsekvenserna av högre drivmedelskostnader skiljer sig åt mellan olika typer av företag:

Växtodlingsgårdar med stora arealer kan ha mycket höga dieselkostnader vid plöjning, sådd, skörd och transporter.
Animalieproduktion drabbas både av egna bränslekostnader och av eventuella prishöjningar på foder, insatsvaror och transporter.
Skogsbruk är beroende av tunga maskiner i terräng, ofta långt från laddinfrastruktur, vilket gör elektrifiering mer komplicerad.
Trädgårds- och specialodlingar kan ha mindre ytor men mer arbetsintensiv produktion och beroende av många korta transporter.

Gemensamt är att nivån på avräkningspriserna – vad lantbrukaren får betalt för sina produkter – i stor utsträckning sätts på en internationell marknad där konkurrenter i andra länder kan ha lägre skatter eller mer generösa stöd. När produktionskostnaderna i Sverige stiger snabbare än i omvärlden blir skillnaden snabbt kännbar.

Tre nyckelförslag från LRF: kompensation, biopremie och jordbruksavdrag

Direkt kompensation kopplad till ETS2

Det första konkreta förslaget från LRF är en direkt kompensation för de kostnadsökningar som ETS2 medför för jord- och skogsbruket. I praktiken skulle detta kunna utformas som ett riktat stöd per liter bränsle, per hektar, per producerad enhet eller via ett annat objektivt beräkningsunderlag.

Poängen med en sådan modell är att lantbrukaren inte lämnas ensam med hela kostnadsökningen. Om stödet kopplas tydligt till ETS2-kostnaden blir det också enklare att justera vid framtida prisförändringar på utsläppsrätter. Det gör i sin tur investeringsbeslut mindre osäkra.

Samtidigt behöver kompensationssystemet vara administrativt hanterbart, både för företag och myndigheter. En överdrivet komplex modell kan skapa byråkrati, ökade kontrollkostnader och otydlighet. Därför efterfrågas ofta lösningar där befintliga strukturer för stödutbetalning eller skattesystem kan användas som plattform.

Biopremie – stimulans för fossilfria drivmedel

Det andra förslaget, en biopremie, handlar om att aktivt premiera användningen av förnybara alternativ. I Sverige finns redan en produktion av biodrivmedel som HVO, FAME, biogas och andra lösningar med potential att minska utsläppen från tunga fordon och arbetsmaskiner.

En biopremie kan exempelvis:

ge ett ekonomiskt stöd per använd liter förnybart bränsle,
minska skillnaden i pris mellan fossil diesel och biodrivmedel,
skapa stabil efterfrågan som motiverar investeringar i produktion av biodrivmedel inom landet.

För lantbruket kan en väl utformad biopremie innebära att den som aktivt väljer ett mer hållbart alternativ inte straffas ekonomiskt, utan tvärtom får en rimlig kompensation för de ofta högre bränslekostnaderna. Detta ligger i linje med den utveckling där flera lantbrukare redan producerar biogas, odlar energigrödor eller deltar i projekt för att producera bioenergi från restflöden.

Jordbruksavdrag för stärkt lönsamhet och klimatåtgärder

Det tredje förslaget är ett särskilt jordbruksavdrag i skattesystemet. Grundtanken är att ge lantbrukare förbättrade möjligheter att göra investeringar i klimat- och energieffektiviseringsåtgärder, exempelvis:

solcellsanläggningar på ekonomibyggnader,
biogasproduktion baserad på gödsel och restprodukter,
energieffektivisering av torkning och kylning,
modernare maskiner med lägre bränsleförbrukning.

Ett jordbruksavdrag kan utformas som en extra avskrivningsmöjlighet, en skattereduktion eller ett investeringsavdrag. Syftet är att göra det ekonomiskt attraktivt att ta de första stegen mot ny teknik, som ofta är dyrare vid inköp men har lägre driftkostnad och klimatpåverkan över tid.

Genom att koppla avdraget till specifika klimatrelaterade åtgärder kan politiken stimulera både utsläppsminskningar och stärkt konkurrenskraft. En gård som blir mer energieffektiv och delvis självförsörjande på energi får lägre kostnader och större motståndskraft mot framtida prisökningar på bränsle och el.

EU:s roll: nya statsstödsregler och investeringar i hållbara lösningar

Förenklade statsstödsregler – möjlighet eller outnyttjad resurs?

LRF pekar på att EU redan erbjuder ett handlingsutrymme genom förenklade statsstödsregler för gröna investeringar. Det innebär att medlemsstater kan ge visst offentligt stöd till projekt som bidrar till omställningen, utan att för den skull snedvrida konkurrensen på ett otillåtet sätt.

För Sverige öppnar detta möjligheter att:

stötta investeringar i biogasproduktion på gårdsnivå,
utveckla och skala upp tekniska lösningar för elektrifierade arbetsmaskiner eller hybridlösningar,
bygga ut ladd- och tankinfrastruktur på landsbygden,
satsa på forskning och innovation kring fossilfria bränslen anpassade för lantbrukets behov.

Frågan blir då hur snabbt Sverige kan och vill nyttja dessa möjligheter. Om investeringarna dröjer riskerar svenska lantbrukare att gå miste om konkurrensfördelar gentemot kollegor i länder som redan rullar ut storskaliga stödprogram. Det är här som samspelet mellan nationella beslut, EU-regler och branschens egen innovationskraft blir avgörande.

Lantbruket som energiproducent – mer än bara el och värme

Jord- och skogsbruk ses ofta enbart som producenter av livsmedel och virke, men i omställningen mot ett fossilfritt samhälle kan de också bli centrala energiproducenter. Redan i dag finns exempel på gårdar som:

producerar biogas från gödsel och växtrester och uppgraderar den till fordonsgas,
driver kraftfulla solcellsanläggningar på tak och mark,
producerar flis och annan bioenergi från skogs- och lantbruksrester,
kombinerar livsmedelsproduktion med energigrödor eller agrovoltaiska lösningar.

Med rätt villkor kan detta förstärka både gårdsekonomin och energisystemets robusthet. Men investeringar i energiproduktion kräver ofta stora kapitalinsatser, tillståndsprocesser och lång planeringshorisont. Om lönsamheten i den traditionella lantbruksverksamheten pressas hårt av ökade kostnader för bränsle och insatsvaror kan utrymmet att ta sådana steg minska.

Det gör att varje nytt styrmedel måste vägas mot ambitionen att lantbruket ska vara en integrerad del av energiomställningen. Om gårdar går från att vara potentiella nettoskapare av förnybar energi till att kämpa för att klara vardagens kostnader riskerar en viktig del av den gröna omställningen att bromsas.

Vad berättar Styrmedelsutredningen – och vad saknas?

Uppdraget: fasa ut fossilt och nå klimatmålen till 2045

Styrmedelsutredningen, som beslutades av regeringen den 25 oktober 2024, har haft i uppdrag att analysera vilka styrmedel som krävs för att Sverige ska kunna fasa ut fossila bränslen för både hushåll och företag. Målet är att nå de nationella klimatmålen till 2045 samtidigt som landet uppfyller sina EU-åtaganden.

Utredningen omfattar bland annat:

konsekvenser av EU:s utsläppshandelssystem ETS2,
möjligheter att förändra skatter och avgifter på bränslen,
behovet av övergångsstöd till särskilt utsatta sektorer,
förslag på hur hushåll kan stimuleras att minska sin fossilanvändning.

För jord- och skogsbruket innebär detta att sektorn lyfts fram som utsatt, men att frågan om hur den praktiska kompensationen ska utformas ännu inte är fullt ut besvarad. Därför fortsätter diskussionen om hur regeringen ska gå vidare, vilka budgetmedel som avsätts och hur tidsplanen ser ut.

Risker med otydlighet: investeringsstopp och minskad innovationslust

När företag upplever stor osäkerhet kring framtida skatter, regler och stöd är en vanlig reaktion att skjuta upp investeringar. För ett lantbruksföretag kan detta innebära att maskiner och byggnader används längre än optimalt, att satsningar på ny teknik dröjer eller att nödvändiga expansionsplaner läggs på is.

Detta kan leda till flera negativa effekter:

lägre produktivitet per hektar eller djurplats,
svagare konkurrenskraft gentemot moderniserade gårdar i andra länder,
högre utsläpp per producerad enhet mat,
lägre attraktivitet för nästa generations lantbrukare att ta över.

En tydlig, långsiktig färdplan där styrmedel ligger fast under en längre period efterfrågas därför ofta av branschen. När investerare, banker och lantbrukare kan räkna med stabila villkor stärks viljan att ta risker och driva utvecklingen framåt.

Vad kan man följa på lobibsweden.com kring styrmedel och näringslivets villkor?

Pressmeddelanden, analyser och branschdebatt

Den som vill få en bredare bild av hur styrmedel, skatter och regeländringar påverkar svenskt näringsliv kan hitta värdefull information på lobibsweden.com. Via plattformen sprids pressmeddelanden från företag, branschorganisationer och andra aktörer som vill nå medier, beslutsfattare och andra intressenter.

I kategorier som rör lantbruk, energi, klimat och politik går det ofta att följa:

hur intresseorganisationer kommenterar nya utredningar och lagförslag,
vilka konkreta krav som förs fram gentemot regering och riksdag,
hur företag kommunicerar kring egna investeringar i grön omställning,
vilka regionala och lokala initiativ som tas för att stärka livsmedelsproduktionen.

Genom att följa nyhetsflöden och pressmeddelanden från aktörer som LRF, livsmedelsföretag, energibolag, banker och offentliga institutioner blir det möjligt att se hur styrmedelsfrågor som ETS2, skatter, subventioner och investeringsstöd påverkar både strategiska beslut och den offentliga debatten.

Varför medielogiken spelar roll för lantbruket

Lantbruket konkurrerar inte bara på marknaden för livsmedel, utan också om uppmärksamhet i det offentliga samtalet. När frågor om klimat, energi och matproduktion lyfts i media påverkas den politiska dagordningen. Plattformar som samlar pressmaterial och nyheter blir därför viktiga verktyg.

När en organisation som LRF publicerar pressmeddelanden om styrmedelsutredningen, ETS2 eller behovet av kompensation är syftet inte enbart att informera medlemmar. Det handlar också om att:

påverka hur beslutsfattare och myndigheter ser på sektorns villkor,
nå ut till allmänheten med berättelser om hur politiska beslut påverkar vardagen på gårdar,
visa vilka lösningar näringen själv föreslår,
bygga stöd för långsiktigt hållbara spelregler.

Genom att följa den kontinuerliga strömmen av nyheter kan man bättre förstå hur styrmedelsfrågor utvecklas över tid och hur olika aktörer positionerar sig.

Konkreta kunskapspunkter för beslutsfattare och lantbrukare

1. Kostnadsbilden måste vara känd och förutsägbar

För att lantbruket ska kunna planera framåt behöver det vara tydligt hur stora kostnadsökningarna från ETS2 blir och hur den eventuella kompensationen kommer att se ut. Det handlar inte enbart om att veta nivån för nästa år, utan också om att ha en långsiktig horisont för att våga investera i:

nya maskiner och drivlinor,
egen energiproduktion,
energieffektiviserande åtgärder,
utveckling eller expansion av produktionen.

Här spelar tydliga regeringsbesked, transparenta utredningar och väl kommunicerade reformer en central roll. Osäkerhet leder till försiktighet, vilket i slutänden kan bromsa både klimatomställning och ökad matproduktion.

2. Styrmedel behöver driva både konkurrenskraft och klimatomställning

Det finns en tydlig vilja inom svenskt lantbruk att bidra till klimatmålen. Många gårdar har redan minskat sina utsläpp, effektiviserat sin produktion och investerat i olika former av förnybar energi. Utmaningen uppstår när styrmedel utformas på ett sätt som kraftigt ökar kostnaderna utan att erbjuda rimliga möjligheter att anpassa verksamheten.

Effektiva styrmedel i lantbruket bör:

styra mot verkliga utsläppsminskningar per producerad enhet,
premiera investeringen i ny teknik, snarare än att bara höja skatten på befintlig,
ta hänsyn till internationell konkurrens och livsmedelssäkerhet,
hållas stabila över tid för att skapa förutsebarhet.

När kombinationen av skatter, avdrag, premier och investeringsstöd utformas i balans kan resultatet bli både lägre utsläpp och ett starkare svenskt lantbruk.

3. Livsmedelsberedskap kräver ett ekonomiskt hållbart lantbruk

Frågor om beredskap och säkerhet har på kort tid blivit centrala i den politiska diskussionen. En fungerande livsmedelsförsörjning vid kris kräver att det finns ett kritiskt antal lönsamma, fungerande gårdar spridda över landet. Beredskap handlar inte bara om lager, utan även om levande, produktiva företag.

När politiska beslut riskerar att få många lantbrukare att minska sin produktion, ställa om till mindre energi- och drivmedelsintensiva grödor eller till och med lämna näringen, påverkas hela kedjan från jord till bord. Om det ska finnas en robust inhemsk matproduktion krävs att styrmedlen inte enbart optimeras för kortsiktiga utsläppsminskningar, utan också väger in:

regional produktion i olika delar av landet,
behovet av diversifierade produktionssystem,
förmågan att snabbt anpassa sig vid störningar,
rekrytering och generationsskiften i näringen.

Det är i detta sammanhang LRF återkommande påminner om att politiska beslut behöver ”livsmedelssäkras” – konsekvenserna för matproduktionen ska analyseras och vägas in innan nya styrmedel beslutas.

Handlingsperspektiv: vad kan göras här och nu?

Åtgärder för politiken

Utifrån den kritik och de förslag som lyfts fram av LRF och andra aktörer kan följande områden pekas ut som centrala för beslutsfattare:

Tydlig tidsplan för hur och när kompensation kopplad till ETS2 ska införas, samt på vilken nivå.
Utformning av biopremie som gör det lönsamt att välja förnybara drivmedel redan i dag.
Införande av jordbruksavdrag kopplat till konkreta klimat- och energieffektiviseringsåtgärder på gårdsnivå.
Snabb användning av EU:s statsstödsregler för att stötta investeringar i lantbrukets energiproduktion.
Konsekvensanalyser ur beredskapsperspektiv vid framtagande av nya skatte- och styrmedelsförslag.

När dessa delar kombineras ökar chansen att styrmedel både reducerar utsläpp och samtidigt stärker svensk matproduktion, i stället för att försvaga den.

Åtgärder för lantbrukare och branschaktörer

Även om mycket avgörs på politisk nivå finns det saker som lantbrukare och branschföreträdare kan göra för att förbereda sig och påverka utvecklingen:

Följa nyheter, pressmeddelanden och analyser via branschorganisationer och nyhetsplattformar för att hålla sig uppdaterade.
Delta i remissvar, dialogmöten och lokala nätverk för att ge konkreta exempel på hur styrmedel slår mot olika typer av gårdar.
Kartlägga den egna gårdens energiförbrukning och möjliga effektiviseringsåtgärder.
Undersöka förutsättningar för egen energiproduktion eller samverkanslösningar med grannar.
Analysera hur olika scenarier för bränslepriser påverkar ekonomin, som underlag för diskussion med banker och rådgivare.

Genom att vara proaktiv i planering och påverkansarbete ökar möjligheterna att både hantera kortsiktiga förändringar och dra nytta av framtida stöd och investeringsprogram.

Framåtblick: svensk matproduktion mellan ETS2 och fossilfri framtid

Svensk matproduktion befinner sig i ett vägskäl. Ambitionen att både öka inhemsk livsmedelsproduktion och ställa om till fossilfritt är hög, men vägen framåt avgörs i hög grad av hur styrmedel utformas de närmaste åren. Styrmedelsutredningens genomslag beror på hur regering och riksdag väljer att gå vidare med dess slutsatser och hur snabbt fungerande kompensationsmodeller kan komma på plats.

Om lantbruket får stabila, långsiktiga villkor kan sektorn fortsätta utveckla sin roll som producent av både mat och förnybar energi. Investeringar i ny teknik, biobränslen, elektrifiering och energieffektivisering kan då ske i takt med att företagen har ekonomisk bärkraft. Om styrmedlen däremot leder till kraftigt höjda kostnader utan tillräcklig kompensation riskerar delar av produktionen att försvinna, med konsekvenser för både klimat, försörjningsförmåga och landsbygdsutveckling.

För beslutsfattare innebär situationen ett ansvar att forma styrmedel som håller över tid, som driver på utvecklingen och samtidigt ger lantbrukets företag möjlighet att växa, investera och ta risker. För lantbrukare och andra aktörer i det gröna näringslivet blir det centralt att fortsätta föra fram sina erfarenheter, delta i debatten och följa hur förslag konkretiseras.

Den som vill följa utvecklingen nära kan med fördel ta del av pressmeddelanden, analyser och branschkommentarer på nyhetsplattformar och via organisationer inom lantbruk och livsmedelssektorn. På så sätt går det att tidigt fånga upp förändringar, identifiera möjligheter och agera i tid – innan nya styrmedel omsätts i praktiken på gårdsnivå.